I vissa skeden i livet känns allt bara som ett stort frågetecken, man frågar sig vad som egentligen är meningen...

Men så plötsligt händer det!

För snart 10 år sedan träffade jag min älskade Salomon, bitarna började falla på plats. 

10 år känns fantastiskt, men ändå egentligen bara början på ett helt liv! 

Ju bättre jag själv trivs med mitt liv, desto fler fina människor runt omkring har jag funnit!

Tänk bara att så många fina människor dyker upp i ens liv när man redan känner sig så lycklig. Tur att hjärtat har plats för alla!  

Men egentligen vore det väl lite mer rättvist om människor som verkligen behöver en god vän kunde få det!?

Älska mig mest

när jag förtjänar det minst

då behöver jag det mest!

Tänk bara om man kunde ta tillvara på varandra och livet på ett bättre sätt - livet är för värdefullt för att slösas bort!