Idag har Hilma varit hos en kompis och lekt. Lämnade henne där redan klockan sju imorse, samtidigt som Molly började på föris. Stort att ta emot extrabarn så tidigt! ?
Hilma sa imorse "Idag känner jag att inte är sugen på förskola. Jag känner att jag är mer sugen att leka med min bästis!"

Hon har tidigare mest valt att vara själv och pyssla på med något...
Var orolig för detta tidigare men på förskolan ser de detta som en styrka - att faktiskt vara trygg och trivas med att leka själv!
Att inte måsta ha folk runtom sig hela tiden utan bestämma VAD man är sugen på att göra framför VEM man vill leka med!

Ett utav det viktigaste att få bära med sig från barnsben - att duga för den man är, att vara omtyckt och älskad! Det tror jag också att hon känner trots att hon inte alltid leker tillsammans! Kanske det som gör henne trygg i att vara själv..att hon vet att hon faktiskt har många runtomkring... :)

Något mer jag tycker är viktigt, som jag själv önskar att jag fått lära mig och fått känna som barn, kanske speciellt i skolan... Att räkna sig som självklar i olika sammanhang!

Jag räknade mig inte som självklar... Kan det kanske bero på att jag var utanför och lite retad? Eller var det kanske jag som gjorde mig utanför och därför också blev lätt att reta? Att jag dessutom lätt tog åt mig gjorde väl knappast saken bättre iaf!

Då jag och Hilma är väldigt lika varandra har jag oroat mig endel för att Hilma ska hamna där jag var... Speciellt med tanke på att Hilma lekt mycket själv... Men Hilma är en helt annan person och bara för att vi är lika varandra betyder ju inte detta att hon upplever det så som jag gjorde.
Själv önskade jag mig kompisar, Hilma kanske medvetet väljer bort kompisar då hon trivs bra, kanske tom bättre, själv... Vem vet?

Men nu har Hilma iaf lärt känna den hon kallar för "min bästis"! Så rart, tycker jag! Det värmer mammahjärtat! ?