Har ikväll varit på ett föredrag med Lars H Gustavsson, Växa - inte lyda. Han delade med sig av hans syn, erfarenhet och förhållningssätt till barn.
Om kärlek, närhet & gränssättning. Kan nog kort sammanfatta det med att med sunt förnuft behövs inga metoder. Han ställde även frågan om hur vi vill uppfostra våra barn. Till empatiska medmänniskor som ser vikten i att hjälpas åt eller som ser till sin egen fördel och kanske passar in och kanske kommer längre i dagens samhälle.
Många tankar och värdefulla reflektioner! Extra roligt att både jag och Salomon hade möjlighet att följas! Både en trevlig sån där tillsammans-grej och att efteråt reflektera tillsammans.

Några nya tips och tankar men också en bekräftelse på att vi redan gör mycket bra! Jag vill ge mig själv (och min man förståss!) en stor klapp på axeln för att vi faktiskt, trots alla våra fel och brister, är jättebra föräldrar! Jag känner mig stolt över det!

Jag tänker lite extra på ett citat av Astrid Lindgren från en debatt om mänskliga rättigheter:
"Ge barnen kärlek, mera kärlek och ännu mera kärlek, så kommer folkvettet av sig själv."

Visst är det så! Kärlek och närhet ger barnen trygghet!
Tänk att växa upp i ett hem med villkorslös kärlek. Ett hem där man är oändligt älskad för den man är, där kärlek och prestation inte hör samman...
Ett sådant hem har jag vuxit upp i! Jag hoppas att mina barn också upplever vårt hem så, trots att prestation blir allt viktigare i dagens samhälle!

Jag brukar tänka så här: Samvetet rymmer mycket, det enda jag inte kan leva med är samvetet över att inte ägna tillräckligt med mig själv och min tid för mina älskade & underbara små töser!
Det viktigaste för mig är att ge de tid, uppmärksamhet och kärlek!
Men det är inte alltid så lätt att hinna med att vara en omtänksam och närvarande förälder, en god fru, hålla ett fint och städat hem och dessutom lyckas på jobbet!
Jag kan leva med att inte göra karriär, att dammtussarna virvlar ibland betyder kanske bara att vi ägnat oss åt trevligare saker tillsammans, att jag ibland är en småsur bitch kan förklaras med att jag gjort mitt allt och att orken tryter även för mig!
Men...jag har då funnits där för mina barn!