I söndags blev det en lite si sådär dag... Morgonen började bra. Men sen tappade jag min telefon och visste inte om jag förlagt den eller om den var ute i snön någonstans...
Jag hade ju iaf lovat tjejerna att åka på julavslutning/julspel i kyrkan så vi åkte utan telefon. Hela vägen till Sävar satt tjejerna och frågade om telefonen. "Är den borta nu? Du vet väl var du la den, mamma? Kostar den verkligen flera tusen kronor?"
Till slut sa jag bara kort Håll tyst! Jag blir så arg när jag tänker på det där nu!
I sista minuten och full parkering utanför kyrkan och med andan i halsen försökte jag hitta en ledig parkering. En plats fanns ledig. 1 plats, och den skulle jag ta! Svängde sakta och lugnt in mot parkeringen men vips så satt bilen fast i diket! Helvete!
Jag tänkte ju att det var infart hela vägen men tydligen inte...det var ett dike mellan! Vet inte riktigt hur jag tänkte...
Måste ju verkligen ha sett fantastiskt dumt ut när jag kom körande..sakta..och bara svänger ner i diket. Bara så där liksom!
Som tur var så fick jag hjälp utav Hilmas kompis pappa att dra upp bilen! Tusen tack för det!! ;)

En pojke frågade sin mamma varför en bil stod i diket "Ja, ibland bara blir det så!", svarade mamman!
Klockrent!